Knutstorp 4 oktober 2014, race 9&10

Säsongsfinal

Var ut på banvisningen för att känna mig för och få upp lite temperatur i däcken. Stannade sedan snabbt i depå så min kompis och chefsmekaniker Björn kunde kolla och justera däcktrycket innan jag åkte ut på första träningspasset. Tog det väldigt lugnt de första varven med tanke på att det fortfarande var både svalt och lite fuktigt ute och jag ville inte riskera att snurra eller åka av på grund av kalla däck. Kunde dock succesivt öka hastigheten och började hitta en hygglig rytm lagom till att passet var slut.

Blev sedan väldigt förvånad när Stefan och Magnus från tävlingsledningen kom fram till mig och sa att ljudmätningen hade visat att Abarthens ljudnivå var för hög. Först trodde jag de skojade men insåg att så inte var fallet och att mätningen visade 104dB som var rejält över de tillåtna 95dB. Stefan och Magnus hade också tagit en diskussion med banägaren och ifrågasatt resultatet men jag insåg att jag skulle behöva göra något för att inte riskera svartflagg under dagen. Vi vet ju sen tidigare att ljudnivån är knepig på Knutstorp men jag var helt oförberedd på att det skulle vara några problem över huvudtaget med Abarthen eftersom det varit stor marginal på alla andra banor.

Funderade på ifall det skulle gå att hänga på något bakom det befintliga systemet med skrotade den idén rätt snabbt eftersom det är dubbla pipor ut bak som dessutom är ”dubbelmantlade” (för utseendets skull antar jag) vilket gör att ytterdiametern är 4 tum. Eftersom jag redan hade säkrat seriesegern i klass 2 innan Knutstorp funderade jag en kort sekund på att bara lasta och åka hemåt. Björn tog dock tag i saken och peppade mig, hissade upp bilen och konstaterade att vi kunde dela på avgasröret precis framför bakvagnen.

Klockan var nu strax innan 10 och planen blev att åka till Biltema i Helsingborg med den bakre delen av avgassystemet ”under armen” och försöka hitta delar för att bygga ihop ett motsvarande (fast enkelpipigt) system och komplettera med en ljuddämpare.

Sagt och gjort, efter ett par stressiga timmar var den nya lösningen på plats och jag kunde ta på raceutrustningen igen medan Björn hissade ner bilen.

Därmed hade jag bara missat ett träningspass och kunde ställa upp vid depåutfarten inför kvalet som skulle starta 12.45.

Kval
Var direkt snabbare än tidigare på dagen och kände mig väldigt nöjd efter kvalet som resulterade i den tredje kvaltiden i klass 2. Frågade tävlingsledningen hur det nu gått med ljudmätningen och de hade konstaterat att Abarthen nu passerade i ”Stealthmode” eftersom den inte hördes alls.

Race 1
Startade mitt i fältet så det var mycket bilar runt omkring i starten. Snett vid sidan om mig stod #99, Henrik Fromell i sin och Claes Hindemiths orangea Alfa 75, som också kör i klass 2. Min plan var att försöka hålla honom bakom mig och det blev en tuff uppgift då Henrik snabbt var tätt bakom mig. Fick titta mer i backspegeln än framåt och var tvungen att köra väldigt defensivt. Lyckades med detta till vi på sista varvet åkte mot Kvällspostenkurvan där jag kom helt fel. Det i sin tur gjorde att Henrik kunde ta sig förbi på innern ner mot Liton och sedan var han förbi med bara en kurva kvar innan målflagg. Som tur är hörs inte mina svordomar på ombordfilmen… Grymt kul race men såklart lite surt att tappa placeringen så tätt innan målgång. Blev i och med detta trea i klass 2 och på sjunde placering totalt.

Ombordfilm race1

Race 2
Eftersom vi vänder på de sex första till starten i race 2 så blev det rejält långt fram till #99 medan #88, Ola Magnusson i sin svarta Alfa 75 som vann klass 2 i race 1 stod 3 startpositioner framför mig.
Planen var dock att framförallt försöka hålla min tredje startposition i klassen in i mål och på så sätt säkra pallplats i alla tio race i år. Eftersom Micha hade brutit Race 1 och startade längst bak gissade jag att han ganska snart skulle komma stormande och ville inte riskera någon sammanstötning.
Det blev också rätt trångt ut ur första kurvkombinationen där först Claes körde förbi på höger sida och i Svackan kom sedan Micha på vänster sida samtidigt som Henrik Ahnfeldt tog chansen på höger sida.

Jagade sedan Henrik och var vid några tillfällen hyggligt nära utan att egentligen ha en bra chans till omkörning utan att det skulle kräva en rejäl chansning vilket jag inte var beredd att göra.
Danne snurrade nån gång i mitten av racet och kom sedan ikapp med bra fart. Med Gelleråsen i bakhuvudet, där jag försökte hålla Danne bakom mig och snurrade och tappade en placering i klassen, så gjorde jag inget större motstånd utan lät honom jaga vidare framåt. Tog sedan målflagg som trea i klass 2 även i andra racet och därmed var helgens målsättning uppnådd.

Ombordfilm race2