Gelleråsen 11 Maj 2014, race 1&2

Transporten till Gelleråsen gick fint förutom att det som vanligt tar längre tid än planerat att packa allt så man kommer iväg ett par timmar senare än planerat.

Med ett par km kvar till Karlskoga började dock turbotrycket på dragbilen, Alfa 159 1750 Tbi, att försvinna. Stannade på en mack och kollade olja, vatten osv men allt såg ok ut och motorlampan tändes inte. Tankade Abarthen och reservdunkar och rullade iväg sista biten till banan och när vi nästan var framme började det låta illa från turbon på 159an men vi tog oss fram iaf. 

Valde att inte rota så mycket i detta för stunden utan fokuserade på att lasta av Abarthen och sätta upp tält osv inför det väntade regnet.

När jag sedan skulle köra Alfan ett par hundra meter till stugan så täckte den depån med rök och då insåg jag att det skulle bli bärgning från platsen. Eftersom kl var ca 20.00 och vi hade möjlighet att få lift in till Karlskoga för middag tillsammans med ca 15-20 andra banmötesdeltagare så väntade jag med samtalet till försäkringsbolaget till söndag morgon. 

Söndag – rejsdag
På morgonen var det uppehåll men svalt och fuktigt i luften och på marken. 

På första och andra träningspassen var det relativt torrt men fuktigt i luften och låg temperatur. Tog det väldigt försiktigt ut från depån och hade Claes Hoffsten precis bakom mig när vi rullade ut på banan. Bromsade inför första kurvan och svängde in, sen gjorde jag en 280 graders snurr men höll mig på asfalten och såg Claes smita förbi utan att det var nära för kollision. Blev väldigt snopen av denna snurrning med tanke på att det gick så långsamt men insåg sedan att det var en kombination av helt nya däck, de yttre förhållandena, samt även att Abarthen är rätt lätt bak under broms och insvänging. Konstaterade också att det kanske var bra med en liten varning i låg fart så jag fick respekt för bilen och kanske gjorde mig lite mer försiktigt i början. Tog mig sedan runt de båda träningspassen utan incidenter och försökte bekanta mig med bilen vartefter. Insåg att man får vara väldigt försiktig när man går på broms då de tar otroligt bra, framförallt fram. Man får även vara försiktig när man påbörjar insvängning och sedan går det fint att dra bilen genom kurvan med hjälp av gaspådrag. Bästa tid i första träningen var 1.32.3 och kapade detta till 1.25.4 på andra passet så det gick åt rätt håll i alla fall även om jag var mycket långsammare än mina klasskonkurrenter.

Efter andra träningen fick jag skjuts av Gustaf Holmdahl för att hämta hyrbilen jag bokat tidigare på förmiddagen.

Hann tillbaka och åt lunch innan det var dags för kval. Nu hade det börjat regna ganska mycket så ambitionen var helt klart att hålla sig asfalten och på rätt köl… Det var mycket vatten på banan och det vattenplanade på flera ställen, bla vid inbromsningen till Ejes, ut på Startrakan och vid inbromsningen mot Trösen så det gällde att vara på sin vakt. Lyckades utan större fadäser få kvaltiden 1.40.7 som räckte till tredje kvaltid i klassen och nionde totalt i startfältet vilket var över förväntan. När jag kollade däcken direkt efter kvalet så kändes det att bakdäcken inte hade fått upp någon temp överhuvudtaget, de var helt kalla. Justerade därför ner däcktrycket något bak med förhoppningen om att bygga upp lite temp och få bättre fäste. 

Race 1 
Kom iväg hyggligt i starten och höll mitt spår på insidan ner mot Trösen. På utsidan var det lite trångt och Ragnar Rosengren, med en Alfa 156, som precis som mig kör i klass 2, och startade i rutan snett framför blev bromsad av trafik i Trösen så jag kunde ta mig förbi på korta rakan efter Trösen. Såg i backspegeln att Ragnar låg tätt ihop med Jonas Klang i sin Alfa 75 vilket gjorde att jag kunde få en liten lucka bakåt. Även framåt blev det en lucka så jag kunde fokusera på att hålla mig på asfalten och försöka undvika misstag. Mot slutet av racet verkade det som att Ragnar tog in lite och jag märkte att jag började fokusera mer på backspegeln i vissa sekvenser så jag fick intala mig att bara fokusera på min körning till Ragnar möjligen var riktigt nära. Lyckades med detta och tog mig i mål som 6a totalt och 2a i klassen med bästa varvtid på 1.35.0 vilket var 5:e bästa tid i startfältet under racet.


Race 1 Gelleråsen 11 maj 2014

Mina tidigare racebilar har inte haft något värmepaket eller fläkt och jag konstaterade att det är väldigt praktiskt att ha detta när det regnar så pass mycket för att hålla framrutan imfri.

Race 2 
På grund av stöket med dragbilen hann jag inte fokusera så mycket på resultatet eller startplatser förrän vid line up där jag insåg att jag skulle starta i Pole i race 2 med Ture Tiholt, som vann klass 2 i första racet, brevid. Detta för att startordningen i race 2 bestäms av resultatet från race 1 men de första sex platserna vänds. Det var fortfarande väldigt blött och regnet öste ner när lamporna släcktes och jag släppte upp kopplingen. Fick inget fäste alls så det kändes nästan som jag missat att lägga i växeln, fick ta om på kopplingen för att komma iväg och då hade en handfull bilar redan passerat inklusive Ragnar som startade snett bakom mig denna gång. 

Kom ifatt och förbi Sune Svensson i sin gröna Sud (klass 3) som verkade ha problem eftersom han såg ut att tappa fart tillfälligt. Sedan kom han dock tillbaka och jagade mig under något varv när jag tillslut kände att jag inte kunde stänga dörren innan Ejes och han smet förbi. Han fick en liten lucka direkt men sen höll vi jämna steg på det kurviga partiet av banan. Efter en bra utgång på startrakan insåg jag att jag tog in rätt mycket på honom och tog upp jakten för att försöka ta mig förbi. Varvet efter tog jag mig upp jämsides på insidan på startrakan men vågade inte försöka bromsa senare än Sune så han höll sig före. Nästa varv provade jag istället på utsidan och tog mig förbi tidigare på rakan. När vi sedan närmade oss bromszonen ser jag att en bil har kört av i Trösen och det är gulflagg. Hinner tänka: ”Undrar hur Sune gör nu och var han är?” för sidorutan var immig och det var svårt att se något i backspegeln. Jag tänker också att han måste ha sett gulflaggan och därför, precis som jag, måste bromsa tidigare och hårdare samt hålla sin position. Bilen som varit av är dessutom på väg upp på banan igen vilket gör att jag inte har något annat val än att ta kurvan tight mot apex utan att lämna nån plats på innern till Sune ifall han är där… vilket han såklart var så det dunsar till när vi kör ihop i ingången till kurvan. Ett par svordomar senare inser jag att bilen inte verkar ha tagit någon skada funktionsmässigt i alla fall och jag tar åter upp jakten på Sune. Lyckas senare återigen komma ikapp och ta mig förbi tidigt på startrakan och denna gång kunde jag hålla positionen med marginal genom Trösen. Mot slutet av racet ser jag i backspegeln att Danne i sin GTV (klass 3), som tidigare varit av banan, börjar närma sig ganska snabbt. Tänker även denna gång att jag inte får fokusera för mycket på det för att inte göra något misstag, främst för att han kör i en annan klass än mig så han faktiskt inte kommer ta en placering av mig oavsett om han tar sig förbi eller inte. Genom Ejes och bort mot hårnålen på sista varvet början han komma väldigt nära och tvärt emot vad jag bestämt mig för så fokuserar jag för mycket på detta faktum vilket såklart resulterar i ett misstag in i hårnålen och jag gör en 180-graders snurr. Danne passerar centimetrar från mig på insidan i kurvan och jag ser samtidigt att Ragnar kommer en bit bort. Avståndet till Ragnar på gränsen till att jag skulle hinna vända runt bilen och ta mig iväg före men jag tänker att det får räcka med en incident idag och vill inte riskera en missbedöming som skulle kunne medföra en kollision till och väntar därför till han passerat innan jag åker vidare mot målflagg. Detta misstag kostar mig med andra ord andraplatsen i klass 2 och blir 3a i klassen och 8a totalt. Min bästa varvtid under racet blev 1.35.8 som även denna gång innebar 5:e bästa tid i startfältet. 

Innan jag hade hunnit kliva ur bilen i depå var Sune fram och ursäktade sig för ihopkörningen, det var inga ”hard feelings” från någon av oss utan vi snackade om situationen och konstaterade bland annat att han varken sett gulflaggan eller bilen som varit av i Trösen. Det innebar att han hade blivit rätt överraskad när jag plötsligt bromsade tidigare och hårdare än normalt samt att han var tvungen att välja innern för att undvika att köra in i mig bakifrån. Sammanfattningsvis kom vi fram till att i den uppkomna situationen hade varken han eller jag kunnat göra så mycket annorlunda och detta är sådant som man trots allt får räkna med. Skadorna på Abarthen begränsar sig till en bucklig dörr och tröskel medan Sunes Sud fick en krossad strålkastare och en bucklig framskärm. 

Summering av premiärhelgen med ny bil 
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när det gäller Abarthens uppträdande på banan förutom att den förmodligen skulle kännas kvick eller möjligen nervös i responsen. Med facit i hand kan jag konstatera att detta på sätt och vis stämmer, samtidigt som jag inte riktigt kunde förutse hur den skulle bete sig. Detta för att den skiljer sig rätt mycket från de racebilar jag tidigare haft, vilket inkluderar bakhjulsdrivna Alfor med både mer och mindre effekt än Abarthen samt framhjulsdriven Alfa 156 med mer effekt. Dessa tidigare bilar har alla varit betydligt snällare på gränsen och inte känts lika nervösa. I Abarthen får man vara väldigt försiktig när man påbörjar bromsning och öka trycket succesivt för att inte få instabilitet i och med att (fram)bromsarna verkar ha enorm kapacitet. Även under början av insvängning krävs viss försiktighet innan man kan gå på gas och dra bilen genom och ut ur böjen. Med detta sagt är jag ändå positivt överraskad över potentialen i bilen, motorn drar otroligt fint, växellåda och diffbroms verkar göra ett bra jobb och det är väldigt praktiskt och lite lyxigt att ha fungerande styrservo samt kupéfläkt. 


Även om förhållandena på premiären var knepiga och upplevelsen säkert kommer vara en annan vid torr och varm bana så tror jag att bilen har potential för att vara konkurrenskraftig i klass 2 på sikt. Jag ser verkligen fram emot det påbörjade äventyret med att bli kompis med bilen och succesivt utnyttja mer av dess potential. Detta kommer med all säkerhet att ta merparten av säsongen, eller mer, i anspråk. 

Resultatmässigt gick premiären över förväntan med två pallplatser. Självklart känns det lite surt att jag missade andraplatsen i race 2 genom mitt misstag på sista varvet men det är sånt som händer, jag får försöka hålla huvudet kallt nästa gång och inte bli stressad av bakomvarande bil. Särskilt om den inte tävlar i samma klass, vilket var fallet denna gång. 

Nästa steg: 
Försöka snygga till dörren 
Försöka hitta och hinna med träningstillfälle(n) 
Cornerweight och 4-hjulsinställning 
Undersöka möjligheterna till att montera passagerarstol inför taxikörningarna på Mittsverigebanan och Kinnekulle senare i sommar 
Lära mig laptimerns (AIM Solo) funktioner